Emma

Sitter och pillar på datorn hemma hos mormor och morfar och råkade hitta åt lite mysiga GAMLA julbilder.


Beccis -01




-95? -96?




Mamma, jag och Beccis -02




Julmiddag -01




Julgransklädning -96?, checka in tröjan!




Becca och tomten - 02

Mini-Andreas med päronen -91

Jag är en bortskämd flicka. Varför? Jo, för nu sittar jag och skriver på min alldeless EGNA splitternya LAPTOP! Jippie! För tillf'llet sitter jag och håller på att kopiera över alla mina bilder.

Julafton - alltid samma typ av antiklimax. Man laddar upp i veckor, och på några timmar har kvällen passerat. Dock har det varit mycket bra timmar. Första halvan av dagen turnérade jag runt och delade ut lite julkappar och kramdes med delar av familjen. Lagomt till den obligatorsika timmen med Kalle och co. åkte jag tillbaka till Lövliden för den rekordlugn julaftonskväll - jag, Jessica, pappa och farmor. Alldeless lagomt.

Jag vet att jag har varit en frultansvärt dålig bloggar enda sedan jag kom hem till Sverige igen. Jag tror det beror på lite olika saker;

1. Fram till den 19:e gjorde jag inte mycket annat än att servera och sedan komma hem och fullkomligen crasha i soffan.
2. Internet + dator hos mamma funkar sisådär.
3. Framförallt har insperationen sjunkigt. Jag har liksom inte riktigt samma behov av att skriva av mig när jag befinner mig på hemmaplan.

Men just nu kretsar nog det mesta av mina tankar kring våren och Umeå. Jag funderar på bostad; kanske åka till Röbäck på annandagen och kolla på lägenhet (och för att pröva utelivet, haha). Jag kan verkligen inte släppa tankarna på vad jag egnetligen vill läsa; men försöker tänka på Linns kloka råd "Dom har julledigt på "antagningen" så just nu kan absolut INGET hända". Så sant som det är sagt!
Jag tror även att mina flytt- och studieplaner har smittat av sig till familjen, för när jag tittar på min julkappshög ser jag glas, porslin, köksredskap, perkulator m.m. Jag kan knappt bärga mig innan jag får ställa upp sakerna på hyllan i en lägenhet!

För andra.
Jag gruvar mig inför kvällen. Börjar jobba tre, då är det julbord för 250 personer sen när folk har ätit färdig så är det bara att snabbt som ögat sadla om och så är det Lucia-nattklubb som gäller fram till 02.00, och inte får man gå hem för att allt folk lämnat lokelen. Nej, då skall det städas, i fjol tror jag att jag var hemma runt sexsnåret på morgonen... Tro mig, jobbet skulle vara mycket lättare om inte jag alltid blev så jäkla trött runt midnatt, samtidigt som gästerna blir "överförfriskade" och börjar prata om det ena mer orelevant än det andra!
Missförstå mig rätt, jag trivs som fisken i vattnet på jobbet, det är bara det att man aldrig riktigt kan förutspå kvällar som denna, det enda man vet är att man kommer att jobba på 110% i minst 12 timmar...

Dusch, och spackel.   

Jag gör tappra försök att sova mig genom nobelprisutdelningen, men någon jäkel gör allt för att väcka mig.

Sitter och varvar ner framför datorn, tuggar på en banan och dricker glögg te. Jag har precis kommit hem från bion där jag sett tredje och sista filmen i Stieg Larson triologin. Det är som valigt när man läst boken före, boken var mycket bättre. Jag har lite svårt för filmer som innhåller långa rättegångsscener, det blir liksom lätt lite dravligt. Men jag förtjänar endå en guldmedalj för jag lyckades hålla mig vaken genom HELA filmen, pappa gick det sämre för, men någonstans ska man väl ha ärvt sina dåliga egenskaper från?

Var till frissan igår, hade tänkt göra slingor åt det mörkare hållet men gav endå frisörskan lite fria händer och hon skrek rakt ut när jag talade om min plan. Tydligen så var "den kalla tonen i mina toppar underbar mot mina ögon". Jaha, sagt och gjort. Nu är jag ännu dummare och blondare än förut. Och faktum är att jag älskar det!

 

Ojämna arbetstider är probematiskt. Jag jobbade julbord och dans igårkväll vilket resulterade att jag kom hem starx efter tre på natten och då är jag alltid både för varvad och hungrig för att sova så istället tog jag en dusch och gjorde fika och satte mig framför teven, men tillsist måste tröttheten ha hunnit ikapp för jag vaknade med ett ryck när latjo lajban-vinjetten gick igång klockan sex imorse, då flyttde jag till sängen och blev väckt av mobilen klockan 12.20 (jag brukar väl inte kunna osva så länge?) idag så mycket utrymme till nöje fanns det inte när jag jobbade julbord ikväll igen. Eftersom jag sov så länge idag är jag inte trött nu och kommer därför att sitta uppe alldeless för länge och sova bort min halva min lediga dag imorgon, och det är nu problemet kommer, jag jobbar nämligen frukost på tisdag och skall därmed infinna mig på jobbet 05.30...allstå ungefär när jag gick och la mig igår. Det är liksom omöjligt att få in någon vettig dygnsrytm. Jag inbillar mig att eftersom jag började såhär nästan på en gång när jag kom hem från resan (och de faktum att det typ är mörkt arton timmar om dygnet nu!) så har liksom inte min kropp riktigt kommit ur jet-lag stadiet och skickar ut trött/vakensignal lite huller om buller som den känner för.  

Tre arbetspass avklarade och det känns osm att jag snart är tillbaka i gängorna igen. Har precis komit hem från kvällens pärs, ett sällskap som skulle äta trerätters och hade festat på ordentligt på rumme innan middagen. Det är underbart vilken humor som finns hos överförfriskade männskor, synd bara att jag inte tyckte att det var lika hysteriskt roligt. Speciellt inte när man skall försöka ta betalt av arton personer som knappt vet vad dom heter...

Det blir inte många timmars sömn i natt, då det är jag som har frukosten imorgon, vilket innbär att jag måste vara på jobbet strax efter fem. När jag jobbade som mest gick jag dit till halv sex men jag vågra inte lita på att jag har samma tempo nu. Jag lär väl vara en lagomt trött välkomstkommité imorgon när pappsen kommer hem. Men men, det ska bli väldas skönt att få krama om honom, det är ju trotts allt nästn fyra månader sedan sist!

Nä, tandborte. 

Det känns som att jag klivit ombord på en tidsmaskin och med enorm kraft slungas tillbaka ett år i tiden. Jag har nämligen jobbat ikväll, på käre gamle Hotell Wilhelmina, och förutom några nya tapeter kändes det som om jag inte varit borta!

Jag vill skriva, skulle behöva vädra gårdagens intervju upplevelse problemet är bara det att mina ögonlock faller ihop än hur ombekvämt jag sitter på stolen. Är det ett tecken på att jag borde lägga mig i sängen?