Emma

Det är hemskt, men när jag äntligen lyckats sluta med kaffe (Varit nästan kaffefri i 4 veckor, det trodde ni inte om mig va?) så tror jag att jag har råkat ut för ett nytt beroende; nämligen bloggande. Den slutsatsen har jag kommit fram till efter att i två dagar ha varit helt utan internet och hela tiden kännt att jag vill sätta mig ner och skriva. Det kan iof också bero på att det senaste dagarna har varit rätt händelserika.

I lördags hittade jag och tjejrna ett ny lite guldklimp här hemma i Vilhelmina Som vi helt enkelt missat (hur man nu kan ha missat något här!?), Stina´s café, dom både serverar rättvisemärkt kaffe och glutenfrittfikabröd, kan det passa oss bättre?
På kvällen tog jag på mig att jobba en pubkväll, jag gick på jobbet gald i hågen vid niotiden och tänkte att det skulle bli en hyffsat lugn och skön kväll med lite drinkblandande och ett antal fatöl, men ack så jag mig bedrog. Folk började ramla in redan vid halv 10 (annars brukar det vara tomt till typ 11), detta p.g.a lördagens fotbollsmatch. Vid halv tolv var det nästintill knökfullt på krogen och jag hade inte chans att lämna min plats i baren. Sen är det lika spännade att jobba i pubben med mitt långsamtgående fordon till chef som bara vet hur man häller upp fatöl och lämnar över alla andra betällningar till mig vilket leder till att jag får dubbla beställningar att ta hand om samtidigt som jag försöker hålla rent efter det som han skräpar ner, haha! Nu framställer jag det som att jag tycker att det var ett helvete att jobba .men trotts dessa dataljer tyckte jag att det var superkul att det för en gångs skull var lite fart på jobbet, jag njöt i fulla drag (speciellt eftersom folk dricksar när det är fulla). Men klockan 1 fick jag snabbt byta från att vara bartender till att bli en sann Räddningsgymnasist;
Jag står i baren och håller på att hälla upp kvällens sista öl när jag ser att två karlar i 40-års åldern börjar slåss i restaurangen, självklart reagerar jag, men i ett sånt läge lämnar jag inte baren av ganska självklara orsaker. sen blir jag sysslesatt med något annat så jag ser inte riktigt hur det artar sig, men jag ser att en karl lyckas få i isär dem och sen täker jag inte så mycket på det. Men efter typ sådär 5 minuter reagerar jag på att det står kvar så mycket folk där de slogs så jag går dit för att se efter vad som egentligen hände. Då ser jag att en av männen ligger kvar på golvet men ett litet blödande jack i huvudet, så jag föser unden lite folk för att ta mig fram och kolla till honom, då inser jag att mannen är medvetslös, men som tur är har han både puls och andning. Nu springer jag iväg för att ringa ambulans, såhär i efterhand tycker jag väl kanske att jag borde bett någon annan ringa och själv suttit kvar, men i stridens hetta ni vet. När jag larmat går jag iaf tillbaka och sätter mig och det tar inte många minuter innan ambulansen är på plats. Tydligen fick dom skicka honom vidare till lycksele men folk säger att han är hemma igen redan idag så han fick sig väl någon ordentlig hjärnskakning. Så nu kan jag ju ge mig på att jag kommer att få prata med polis och grejer i veckan, men jag vet ju egentligen inte mycket , men det finns ju andra som såg bättre. Så det var lungt min mest actionfyllda kväll på jobbet någonsin! puh!
Det tog ett tag innan jag somnade sen kan jag lova.

Gårdagen var också händelserik, fast på ett helt annnat sätt (betydligt minder action). Igår var nämligen stora dagen för flytten. Mamma och Ingvar hade tagit hjälp av några bekanta på förmiddagen för att få över alla möblerna (själv fick jag dispans att sova och komma och hjälpa till efter klockan 12); så när jag kom var allt i den nya lägenheten men huller om buller. Men jag tycker att vi var himla effektiva för under dagen lyckades jag få hela mitt och syrrans rum iordning, vilket jag vet att hon inte är så glad för, Förlåt Jessica! men jag vill inte bo i bråte, jag har f.ö inte vågat hänga upp tavlorna än. Köket fick vi också klart igår och hallen är färdig så nu är det bara tv-rummet kvar egentligen och jag känner mig redan hemma här. Det kan bero på att jag inte riktigt trivdes i den gammla lägenheten som var så lyhörd att privatliv var nästintill omöjligt, har kan jag stänga flera dörrar om mig om jag vill. Sen är jag helnöjd med min nya fondtapet, innan möblerna kom in var jag väldigt skeptisk men inser nu att den faktikst är rätt så snygg.

Detta innebär nu att jag alltså att jag officiellt bor tillsammns med Ingvar. Oh herre gud! Det blir spännade att se hur det utvecklas, hittills har det flytit på bra men Loonin jag står fortfarnde kvar vid min tre beskrivande adjektiv! 

Idag har jag också varit ledig och om jag ska vara ärlig har jag haft det rätt tråkigt; typ diskat glas, handlat och lagat mat, men men.

På onsdag åker jag en sväng till Sandö (måste hem igen på torsdagkväll dock) för att kolla läget, det rycktas om att det är cafékväll med trubadur, hoppas hoppas. Längtar efter att uppleva lite gamla minnen! 

Nä om man ska ta och sova snart, det är ju tisdag imorgon vilket innebär simning klockan 7 imorgonbitti, hårt innan man hoppat i bassängen, underbart sen på dagen. 

Föresten har Lillasyster börjat blogga också, läs den! http://jessicasjoström.webblogg.se