Emma

Sitter vid lægenhetens stationæra dator (dærav de fina tecknen å,æ,ø!) och førsøker installera en programvara før IP-telefoni som pappsen fixat åt mig, det ær bara det att trotts att alla instællningar ær rætt så vill den absolut inte ansluta detta driver mig till vansinne, førsøker andas de lugnade ångorna från mitt vaniljte samtidigt som jag tænker positiva tankar.

Dagen idag hann aldrig existera i min værld. Sov fram tills klockan halv 2, då makade jag mig till soffan dær jag åt frukost/lunch och småpratade med Sanna, Glenn och Glenn kompis som tydligen hade øvernattat på vår soffa. Det gick hemifrån vid halv tre, då blev jag kvar i soffan med datorn i knæt, lite senare somnade jag på dær och nu har jag vaknat och ætit en jætte god korv och bønrøra med ris och funderar på om jag kanske ska se en film tills det ær dags att gå och lægga sig igen.
Och vill ni veta det bæsta av allt? Jag njuter i fulla drag, jag har inte den blekaste aning om nær jag hade en "gøra en ingenting dag" sist, tror inte att det har hænt sen jag flyttade hit i alla fall, och det har verkligen kænnts i kroppen den senaste veckan. Så fort jag satt mig ner har jag slocknat; kanske blir livet lite lættare igen nu nær jag fått en paus. 

Gårdagskvællen var också vældigt lugn med Tacokvæll hos "lammkøtten" och en promenad på byn før att stå utanfør avspærrningarna på torget och høra White Snake och Europe spela, samt roas av alla aspackade medålders rockfans som intagit stans alla barer. Det var unegfær vad jag orkade med efter att ha jobbat 7-15 på Krem, hade næstan 300 frukostgæster och den andra tjejen som skulle jobba från sju med mig førsov sig, vilket innebar att jag fick ordna fram hela buffen och steka/koka ægg sjælv. Jag som aldrig førr jobbat från starten på frukosten, men på något sett gick det endå, var ett par minuter sen med pannkakorna. Och ja, det var længe sedan jag var så stressad!

Såg en dokumentær på TV igår som handlade om en flicka i Manie, USA som lever med "sjøjungfru-syndromet" dvs. att båda hennes ben ær sammanvæxta och hon har inget underliv samt endast en njure och en æggstock. Vældigt intressant och vi kom in på en diskusion angående abort i ett sånt læge. Førældrana fick tydligen reda på hur det låg till redan under sjælva graviditeten men valde endå att fortsætta. Vad ær egentligen det bæsta? Jag vet inte vad jag skall tycka. Samtidigt som man utifrån tycker vældigt synd om flickan som måste gå igenom allt detta så ær det ju inte sækert att hon ær mindre lycklig æn någon annan. Samtidigt vad ær mest sjælviskt av førældarna? Att behålla barnet, trotts att det vet att det ær sjukt endast før attd et så gærna vill bli førældar? Eller att neka barnet livet bara før att det inte ær som "alla andra"? Det ær frågan hur man sjælv skulle agera om man stælls infør ett liknade moraliskt dilemma.

Nog om djupa funderingar nu. Nu ska jag ta och skriva ett brev till min chef dær det framgår exakt hur mycket pengar som saknats på mina senste løner dvs. totalt cirka 4000NOK, så ska jag ligga på under veckan så att han fixar det, før veckan dærpå ær det dags att slæppa bomben och tala om att jag åker hem till sverige igen till midsommar, jag børjar redan bli nervøs, jag vet liksom inte hur jag ska formulera mig. Gaaahh!