Upp-ner-överallt.
Jag befinner mig i ett läge i livet där allt vore helt perfekt om det inte vore för en liten sak; FRAMTIDEN.
"Carpe diem" fungerar inte fullt ut i min hjärna just nu. Det söks skolor, det bokas resor och det diskuteras visioner kors och tvärs och mitt i allt detta står jag med en fot åt höger och en åt vänster och så några andra fötter i konstig vinkel.
Ansökan är skickad, Umeå univeristet, psykologprogrammet, läkarprogrammet och kandidatprogrammet i kognitiv vetenskap. Men annars så kan man ju volontära i Afrika eller leva livet i Asien/Aussie...
Ibland önskar jag att det var tidigt 1900-tal och att det inte fanns andra alternativ än att fortsätta sköta om kossorna.
Men som sagt vore det inte för detta känns allt underbarare än på länge. Trondheim är grönt och sommaren hägrar runt hörnet. Jag jobbar fortfarande som en tok, men jag vet inte om det är årstiden och ljuset som gör det med nu orkar jag även vara social, åtminstonne under helgerna. Träffat många sköna männskor på sistonde, lite tråkig är kanske att samtliga är svenskar. Men det är väl så det funkar, man dras till varandra? Jag tror att mycket beror på att vi alla är här av samma andledning, att jobba och spara pengar något som är svårare för norrmännen att förstå.
Nu så ska jag gå ner och durcha bort allt byggdamm så, "vi ses i marshallens skugga...!"
"Carpe diem" fungerar inte fullt ut i min hjärna just nu. Det söks skolor, det bokas resor och det diskuteras visioner kors och tvärs och mitt i allt detta står jag med en fot åt höger och en åt vänster och så några andra fötter i konstig vinkel.
Ansökan är skickad, Umeå univeristet, psykologprogrammet, läkarprogrammet och kandidatprogrammet i kognitiv vetenskap. Men annars så kan man ju volontära i Afrika eller leva livet i Asien/Aussie...
Ibland önskar jag att det var tidigt 1900-tal och att det inte fanns andra alternativ än att fortsätta sköta om kossorna.
Men som sagt vore det inte för detta känns allt underbarare än på länge. Trondheim är grönt och sommaren hägrar runt hörnet. Jag jobbar fortfarande som en tok, men jag vet inte om det är årstiden och ljuset som gör det med nu orkar jag även vara social, åtminstonne under helgerna. Träffat många sköna männskor på sistonde, lite tråkig är kanske att samtliga är svenskar. Men det är väl så det funkar, man dras till varandra? Jag tror att mycket beror på att vi alla är här av samma andledning, att jobba och spara pengar något som är svårare för norrmännen att förstå.
Nu så ska jag gå ner och durcha bort allt byggdamm så, "vi ses i marshallens skugga...!"
Kommentarer
Postat av: Louise
Förstår din ångest Emma, men oroa dig inte. Det kommer att lösa sig på det sätt som är bäst för din del. Som sagt " Don´t worry, everything is gonna be allright"
Postat av: Louise
Lunchpaus in Vilhelmina it is :)
Trackback
