Ton Sai
Torsdag 12/11
Bara två veckor kvar till hemresa nu, och "slutpaniken" börjar smyga sig på. Så mycket kvar jag vill göra!
Ärligt talat var jag först lite motvilligt till att åka till Thailand bara för att "alla andra gör det", men nu förstår jag verkligen varför folk vallfärdar hit. Den här platsen är otoligt vacker, det verkar som att bilderna i turistmagasinen talar sannaing.
Jag befinner mig, som jag tidigare nämt på en liten ö strax utanför Krabi som heter Railey (ton sai beach), världsberömd i klättrarkretsar p.g.a av sina enorma "Lime stone"-klippor som reser sig upp ur havet. Det är tydligt hur allt är upplagt för turism för på ön finns inget annat än resorter, bungalows, resturanger och barer. Stämmningen på den här ön är underbar då det inte finns någon trafiken och de som letar sig hit är mestadels klättarare och backpackers, jag bor väldigt bra också. Det är förmodligen den enklaste bungalown (och billigaste!) jag haft på hela resan. Den ligger i en sluttning opch är helt byggd i bambu och palmlöv vilket gör att man kan se genom väggarna. Den enda form av "möblering" som finns därinne är en stor madrass med ett myggnät runt, det är nästan lite som att sova utomhus, fast inomhus. Otroligt nog läckte det inte ens in under gårdagskvällens massiva regnskur.
Varenda muskel i min kropp värker efter gårdagens klättring och båda knäna har intagit en ny blålila ton efter att konstant stöt in klippväggen. Jag visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på när jag på tisdagskvällen anmälde mig till kursen, men jag är lika glad att jag gjorde det som att jag är glad över att jag inte gick och anmälde mig till tredagars kursen direkt, det hade säkert varit kul men jag kan konstatera att det finns andra saker jag är betydligt bättre på. Som att dyka till exempel (kan iaf bli!), och det är därför som jag just nu sattsar allt krut på att hitta ett par dagars live aboard som går ut till Similan Island framåt helgen. Tror dock inte att det kommer att bli en lätt match då det oftast är en sådan sak som folk bokar långt i förväg. Hittar jag ingen dykklubb som kan ta mig dit åker jag istället vidare till koh Phi phi (där filmen "the beach" speladeds in!) imorgon och tar in på ett hotell där och göra några dyk runt de öarna med någon av det tjugotal dykklubbar som finns där.
Idag skall jag bara softa och vårda min ömma kropp, tänkte ligga på stranden och läsa Paulo Cohelos "Alkemisten" och framåt eftermiddagen ska jag om jag orkar släpa mig upp till någon av SPA'na för att pröva den berömda Thai-massagen. Ibland är livet för underbart!
