Out of reach.
J*kla F*rbanade skit.
Alla världens äckligt svarta katter måste ha passerat över vägen - SAMTIDIGT!
Inte min dag idag, alldeless nyss vände jag en matlåda upp och ner på golvet vilket bleknar i jämförelse med dagens största konststycke. En "favorit" i repris - mobilen ner i toaletten! Inte nog med det, min reservtelefon känner inte av SIM-kortet. Wonderful.
Jag ska dra täcket över huvudet så kanske jag överlever även denna dag.
Röbäck en kylslagen onsdagskväll.
I allla fall, vad jag halkade in på var att jag började läsa gamla blogginlägg och då framförallt dom inlägg jag skerv i slutet på december som behandlade framtidsångest och att börja studera på läkarlinjen eller inte. Två månader har snart gått sedan jag tackade nej till min livs chans. Och vet ni vad? So far har jag inte ångrat det en nanosekund. Jag ser läkarstudenter med ringar under ögonen, sitta böjda över tjocka obegripliga böcker samtidigt som jag trallar runt och efter några timmars föreläsning om dagen har jag massor med tid över till annat! Och för första gången någonsin känner jag mig hyffsat säker på att det är det här jag vil hålla på med! En sten har lättat.
För övrigt är Umeå just nu en otrevlig plats, termometer vill inte gå varmare än -20 och därför har jag idag strejkat från både träning och socialt liv då jag efter föreläsningen som var slut elva tog bussen hem. Jag somnade på soffan och sov säkert två timmar och efter det har jag inte åstakommit något annat än att jag fått tiden att passera.
På något sätt känns det som att jag (och Linn!) frös tillräckligt på igår. Jag var föreläsningsfri hela dagen så vi betämde oss för att ta en eftermiddag på stan, så långt var allt strålande, men så får vi för oss att jag ska äta tillsammans med hon och Fredde hemma hos dom på ön. Och ja, det var lika trevligt som alltid! Problemet vara bara att vi promenerade ner dit och i stan kändes det inte så kallt, däremot innan vi var hemma hade temperaturen sjunkit till -24 och mina tår var helt borta, proböemet är ju att deras hus står helt off så det går inga bussar så efter middag var jag tvungen att göra ett val, ge mig ut igen i denna vannsinniga kyla, med 100% garanti för att förfrysa tår och fingrar, eller inta den berömda soffan, vilket jag lovade att det skulle vara slut med så fort jag fick lägenheten. Så bra gick det med det... det blev inkvartering, återigen. Usch, vad jag står i skuld vad det gäller mat och husrum!
Imorgon blir det föreläsning igen, "medvetandet", sen väntar fika och bio tillsammans med brudarna!
Dagen då jag blev slagen, trångsynt och konservativ.
Jag gjorde precis ett personlighetstest på internet. Det baseras på "big-five" teorin som flitigt används av beetendepsykologer. Teorin behandlar fem personlighetsdrag som anses vara det dom viktigaste för den totala personligheten hos en individ dvs. hurvida man är extrovert eller introvert, hur mycket man bryr sig om andra (agreeableness), hurpass emotionellt stabil man är, om man är välorganiserad (conscientiousness) och om man är öppen för nya upplevelser. Lägst fick jag på skalan "oppenness to new expirience", endast 7%. Jag citerar "Personer med låga poäng tendaerar att vara trångsynta, ha ordinära intressen, ha svårt att fånga nyanser, slutna och konservativa" - Så då vet ni det, bäst att inte komma med förslag om att hitta på något eller förvänta sig att jag vill göra något nytt, jag är tydligen inte riktigt lagd åt det hållet, jag föredrar att trampa på i samma trygga hjulspår och gud nåde om jag måste ändra på en åsikt av någon anledning!
Högst poäng fick jag på "Conscientiousness", 95%, då ska man tydligen vara noggrann, duktig på att arbeta och pålitlig...
Prova själv: www.outofservice.com/bigfive/
Det här med diciplin.
För övrigt är jag nu officiellt Röbäcksbo, skrev mig i Umeå kommun och täcknade hemförsökring i slutet av förra veckan. Jag kan ju trösta mig med att jag fortfarande är västerbottning iaf!
Nä, nu PERSONLIGHETSTEORIER.
Och ja, jag ska fota i lägneheten och lägga upp, men inte just nu. Den har sett sina bättre dagar så att säga...
Färdig!
Just nu njuter jag iaf.
Jag njuter däremot av den jäkla förkylning som slagit mig med enorm kraft, inte heller njuter jag av det faktum att hallen är full av kartonger med förre boendens tillhörigheter som han "glömt" att packa ur skåpen, skämes!
Resen av veckan skall jag ägna åt tenta-plugg samt att med ljus och lyckta leta reda på den perfekta matten både till mitt "vardagsrum" och mitt sovrum!
Nu; Engelska och "Where Are You Going Where Have You Been? av Joyce Carol Oates.
Hej hopp!
Ikväll har jag packat ihop mina saker som jag spritt ut över hela My´s lägenhet och dragit mig ner till Linn och Fredrik där det nu lagas lax och klyftpotatis medans paret ifråga sitter i fin opeln på väg mot flygplatsen för att hämta Dala. Det känns underbart skönt att det här är sista kvällen som nomad (Fredrik påstår att man säger "luffare" på svenska!) och att jag imorgon ska få flytta in i mitt alldeless egna hem.
Oopps, här kommer dom hem, nu ska kramas!
UmU
"It's not words that mean things
but people who, by word, mean things"
Ludwig Wittgenstein
Student- Jag? Wierd. Men så är det. Engelska A 30p och Introduktionskurs i psykologi 15p är var som väntar. Om Jag sitter i universitetbibloteket, har använt förmiddagen till att handla psykologiböcker på akademibokhandeln, registerera mig på universietes databas och söka studiemedel och nu är det bara 40 minuter kvar till min första föreläsning "Vad är psykologi?". Jag känner mig heltaggad, men otrolight förvirrad! detta är en het ny värld och jag förstår inte enns hälften av vad som sker. Jag ger mig själv några veckor och sedan vill jag var en inbiten univeritetsstudent med benkoll på vad som som förstigår!
En tryghet i djungeln är ju att jag får spendara mina lediga timmar i soffan hemma hos mys-My på fiskgränd. Kan det bli bättre? Det skulle väl vara om jag fick my att servera frukost på sängen. Jag har gjort försök men hitills utan framgång.
Mitt liv i lådor.
Jag som hade så lite saker. Tills jag började packa. Det har tagit mig precis hela dagen att samla ihop kläder, porslin, gamla foton, acessoarer, prydnader och f*n och hanns momor. Men snart är jag i hamn. Redo att ta mitt pick och pack och resa till min nya hemstad Umeå.
Allt känns bra nu. Det blir Engelska jag ska läsa, möjligtvis en gnutta psykologi.
Inte för att jag inte kom in på läkarprogrammet, för det gjorde jag! Men nej, jag känner bara motstånd och vet egentligen inte varför jag sökte från första början. Må hända att jag nu har tagit mitt livs sämsta beslut. Men om det är fallet så skall jag försöka stå för det. Jag väljer isället mitt eget välbefinnande.
Jag funderar på en ny facebookgrupp; "Vi som kommit in på både läkarprogrammet och psykologprogrammet - men valt att läsa en 30p-kurs istället" - Oddsen talar för att jag blir enda medlemen.
Hon ska jobba, hon ska streta...
På nio dagar jobbar jag åtta kvällar, då finns det liksom inte tid och plats för myckt annat. Men jag ska väl vara glad att jag FÅR jobba så mycket som möjligt in i det sista för om den vecka då gäller det - Universitetsstudier, även om jag kanske inte är allt för seriös med mitt kursande, men ändå. Jag är exhalterad!
Köld #2.
- 35,3*C. Synd att jag måste på jobbet.
Köld.
Min krönika!
Jag blev så insperaerad av all års-sammansfattningar att jag kände att jag själv också ville göra någon form sammanställning av 2009 - Året då ALLT hände.
Först när jag började titta igenom mina bilder insåg jag vad jag gett mig in på. Det är näsatn skvatt omöjligt att bara välja ut några bilder som skall vara representativa för ett helt år. Efter många om och män har jag nu hittat ett antal, må hända att det flesta inte är särskilt artistiska och en del rent av ganska fula och eftersom jag inte är väldens bästa på att ta med mig kameran finns inte det inte heller bilder av allt. Men vad jag i alla fall kan konstatera är att -09 var helt sinnessjukt, en så kort tid men så många med saker med så olika karaktär hann hända. Möten, avsked, utmaningar, upplevelser, pinor, allt! Både på gott och ont. Mest gott.
Här kommer det: 
Det hela började med sällskapspel och ett antal halvbakis ex. RäGy'sar samt några kalla dagar hemma hos Loonin i Sundsvall.
11 Januari. Trots att vi blivit varande bestämmer jag, Alexandra och Anna-Karin oss för att sätta oss på tåget till Trondheim för att pröva vår lycka på den Norska arbetsmarkanden.
Utrustande med CV:n ger vi oss ut i januarikylan fast beslutna om att lyckas!
Det ger frukt. Den 26 januari tar jag för första på gången på mig mina gröna städar byxor, den gula hjälmen och dom vackra "blå-sokkorna". Tänk om jag då hade vetat att jag skulle komma att spendera 800 timmar i långa dammiga sjukhuskoridorrer med en mopp och en mp3-spelare som enda sällskap.
Anna-Karin åkte hem tidigt, kavar blir jag och Alexandra och vi hyr ett rum i "Sentrum"...
...och dit kommer Sanna och hälsar på.
Kort därefter flyttar vi alla tre (och Harmony!) in i Gunnars trälåda på Ila.
Sannas pappa lånar oss två madrasser och jag skapar mig själv ett litet hörn i Tv-rummet, vilket kom att bli mitt hem i fyra och en helv månad.
Till och med lilla-syster fick uppleva lite av vinter-Trondheim.
Efter att jobbat ett tag för TRS möter jag Anton. Hudiksvall killen som precis som jag vandrar runt och torkar damm hela dagarna. Jag tar mod till mig och bjuder hem honom samt hanns rumskompisar (a.k.a. "lammkötten") som jag aldrig mött, detta är inkörstporten till vad som kom att bli "svensk-gänget". Detta tar Trondheim-upplevelsen till nya höjder med...
...härliga festligheter...
...vansinninga upptåg...
...mysiga stunder...
... och såklart vår första sjuttonde maj...
Till och med Ior njöt av stämmingen!
Men...
...allt måste ha ett slut och till midsommar packade jag ihop alla mina saker och satte mig återien på tåget. Denna gång med siktet inställt på Härnösand där det utlovats midsommar-fest!
Därefter följde en ledig sommar, med massa turnérande...
...sundsvalls gatufest...
...jag åkte til Urkult för att ta hand om sophanteringen...
...men kanske även för att lyssna på musik och träffa en och annan vän.
Jag och Emil gav oss ut på den regningaste fjällvandringen någonsin. Men vi var glada endå!
Inte långt därefter satte jag mig på ett flygplan och flög till BALI.
Nu hade äventyret som jag så länge drömt om tagit sin början och saker bara skedde på löpande band...
...Jag träffade Alex...
...Jag lärde mig dyka...
...Jag besökte platser och kulturer jag inte visste fanns...
...och jag såg de mest förtrollande platser.
Jag tog mig vidare till Malaysia och Thailand.
Där vandrade jag i Regnskogen...
...försökte klättra...
...fick infekterade sår i ansiktet. Och på knäet. Och fingret. Och benet. Och örat. Och foten...
...jag såg enorma städer...
...och mest av allt njöt jag!
27 november var jag återigen tillbaka hemma i lilla Vilhelmina, helt i fas med att återgå till jobbet på Hotell Vilhelmina, där hela jag under hela december månad tampats med julbord, frukostar och lunchbuffér.
Efter en mysig jul tillsammans med familjen avsutades deceniet på bästa tänkbara vis; i Junsele tillsammans med de bästa vänner en människa kan ha!
Den förlorade frun.
Idag släpade jag mig själv in i duschen vid tre tiden då jag var bjuden på släktmiddag hos framor vid fem snåret. Jag lovar att det var en pärs, jag hade kunat stanna i sängläge dagen igenom. Men såhär i efterhand var det nog bra att jag steg upp, för det var dels väldigt mysigt hos farmor och så har jag hunnit spendera sex timmar ute i Malgovik hos Alexandra ikväll, det är nog den längsta tid vi fått tillsammans sedan jag lämnade vår gemensamma lya på Ila den 18 juni och det är nog först nu jag förstår hur mycket jag saknat våra stunder tillsammans. Samtalet gled direkt in på resan/resande och jag flyttades tilbaka till Bali för en stund och kanske insåg yttligare vad otroligt mycket resan gav mig och vilka fantastiska upplevelser! Det känns nästan som att det var en dröm, har jag verkligen fått uppleva det där? Otrolig natur, fantastiska möten, upplevelser utan dess like, total stresslöshet, kärleken... wow.
Livet, nu är jag redo. Med 2009 i bagaget kommer 2010 att bli OTROLIGT!
F.ö. hämtade jag januari schemat idag och jag har inga pass förän den 9:onde - O, vad jag ska njuta!
2009 slutade i Panama bland spindlar och stor-moguler.
Andra urvalet är avslutat. Med hjärtat i halsgropen loggade jag precis in på "mina sidor" på studera. Jag kan pusta ut - jag är inte inne än. Jag har "bara" avancerat till första reserv. Då kan jag åtminstonne sikta in mig på att infinna mig på engelska A's upprop om arton dagar. Jag är nyfiken på hur ¨ånga fler av de som sökt läkarlinjen som blev lyckliga av att de ännu inte blivit antagna. Jag har en känsla av att vi inte är allt för många. Men visst är det man skall straäva efter? Att vara UNIK.
Annars har jag precis sjunkit ner i soffan, helt yr i huvudet av sömnbrist. Men det var det värt! NYÅRSAFTON'09 blev en succé. Alla var så vackert finklädda, maten var superb, underhållningen var magnifik (ett minus för nyårsskålen!) och framförallt var vännerna lika underbara som alltid (jag hade inte förväntat mig något annat!).
Eftersom jag lyckades GLÖMMA kameran hemma behövs det ett referat av de gångna dagarna:
Efter att ha smugit mig fram i kalldimma i sextio kilometer i timmen kom jag fram till Junsele sent på tisdagskvällen, inte långt efter rullade Linn och Fredrik in med resten av grabb-högen. Elsa bjöd på smarrig tomtgröt och jag kunde inte sluta fnittra, hög av glädje att få återse alla.
Under onsdagen droppade resten in, otroligt nog, då vissa, nämner inga namn, gett sig på att ta en liten omväg via Långsele och därmed nästan fösatt oss övriga i en smärre svält situation. Inte blev det bättre av att personalen på pizzerian inte fick ihop matematiken och därmed glömde servera min pizza (Stinas pizza!).
Därefter skapade vi kaos på Ica Junsele. Torra gamla tanter med dåligt tålamod borde inte få handla på sådana trevliga dagar som då gamla gymnasie-gäng samlas och försöker komma överens om sina inköp. Det gick ungefär lika bra att enas som vanligt, dvs. nästan inte alls, men endå.
Som tur var fick vi ju sedan krypa ner i en varm tunna och bli sådär nostalgiska som bara vi kan. Minnen går ju inte att debatera alltför långt, det är ju liksom bara som det var. Men nu vet jag iaf att jag måste öva på min självinsikt.
Fredrik jagade upp oss sjusovande brudar starx före halv tolv på nyåraftonen. Därefter fixades och trixades det med dukning, mat och urstyrsel. Och om jag får säga det själv måste jag ge oss alla en solklar femma på ALLT! Vilken festlokal! Och ännu vackrare blev den när den fylldes av åtta puddingar i korta klänningar och sexton stiliga männ/karlar i kostym.
Middagen kom att bestå av;
Toast skagen
Ädelost och soltorkadtomatfyllda kycklingfiléer med ungsrostade rotsaker
Fruktsallad och glass toppat med kolasås
Det var inte bara maten som överaskade under middagen utan även några andra saker. Här kommer ett axplock;
Det faktum att Niemi endast har ett födelsemärke.
Att Linn har problem att skilja på en häst och en åsna.
Stinas förmåga att få oss alla att brista ut i allsång.
Att My äger ett par Lars-Krister trosor (eller Lasse-Stefans, Sven-ingvars, Karl-Orvars... Same shit...)
Att Simon var en sådan "stress-Pelle".
Att Johanna aldrig kan vara nöjd med något
Och att Lina tycker att en frisyr som ser ut som en toaborste är klädsam.
...och att Jon var som en kupévärmare visste vi redan. För att han "gör inte så mycket väsen av sig men sprider gott om värme".
Sen kan ju jag tillägga att jag är glad för att jag inte är någon "blåögd flicka".
Den efterföljande TP-matchen tänker jag inte ens kommentera. Spindlar tillhör tydligen gruppen spindeldjur. Jag ser inte logiken!
Kvällen artade sig i likhet med tidigare tillställnigar, fullfart på dansgolvet, diverse akobatiska övningar, skitsnack, heta diskussioner, kampsånger, kramar och allmän glädje.
Efter att jag tillsist ha fått mig en titt på stormogulen kunde jag krypa i säng vid halv sju på morgonen för att två timmar senare studsa upp och att tillsammans med de andra brudarna bege mig tillbaka upp till toppstugan för att toka golv och diska plåtar. Och blev det inte snyggt så säg?
Resten av dagen har flytit på i bästa tänkbara fart. Lågfart. Prat om allt och inget, tre kannor kaffe och tillslut förmådde vi oss att städa upp, packa in i bilarna och rulla iväg åt varsitt håll.
Och nu sitter jag alltså här i min ensamhet med den där så välbekanta känslan av vemod och saknad. Världen är stor och vi alla lever nu våra egna spännande liv. Det är precis som det ska vara, men jag glädjer mig enormt åt att vi alltid kan hitta tillbaka till varanda. Det är helt enket Unikt.
Tack för en underbar nyårs-helg!
Men en sådanhär böjan kan 2010 inte bli annat än fantastiskt!
Checka in bilder hos Loonin
Nostalgi.
Sitter och pillar på datorn hemma hos mormor och morfar och råkade hitta åt lite mysiga GAMLA julbilder.
Beccis -01
-95? -96?
Mamma, jag och Beccis -02
Julmiddag -01
Julgransklädning -96?, checka in tröjan!
Becca och tomten - 02
Mini-Andreas med päronen -91
