Trött.
Jag vet inte vad det är, men det verkar som att jag drar olyckorna till mig just nu. För i onsdags kom jag till jobbet vid 9 i vanlig ordning. Då var det en karl där som jag aldrig sett förut som höll på att sätta upp julkärnor i fönstret och prcis när jag vänder ryggen till hör jag hur det bara skrammlar till. När jag vänder mig om ser jag att han ligger på golvet; MEDVETSLÖS (ca 2 m ifrån där den andra karln låg för 2 veckor sedan!). Den här gången fick Tommy ringa ambulans medans jag satt kvar på golvet med mannen, som blödde ur örat (vi har klinkersgolv på jobbet!). Jag vet fortfarande inte om han ramlade från bordet och slog i huvet eller om han fick ett epeleptikst anfall (vilket han tydligen fått en gång förut) och ramlade från bordet eller om han hunnit kliva ner och sen fick ett anfall. Ajaja, hur som hellst slog han sig illa, han fick dock tillbaka medvetandet lite innan ambulansen var på plats, men fick höra att dom iaf fick transportera honom till lyckslele. Nu vill jag inte ha mer sånt på jobbet!
Nu har vi lagt schemat för det kommade två veckorna av julbord; jag vet en som kommer att vara helt slut innen det är är över, men desto rikare. mellan den 1-15 dec är jag ledig nu på söndag och mån (2-3 dec) samt den 12 dec och thats it! Tur att vi stänger över jul! Men idag ska jag iaf jobba på FH igen, då ska jagt om jag får tag i föreståndaren prata lite mer om möjligeheterna till att få jobba där, grejen är bara att jag inte vill ha minder än en heltid och så vill jag inte gå ner något mycket i lön.
Jag måste lägga till en sak på min lista över anledningar till varför jag ser fram emot helgen annars hostas det med att jag inte kommer att få någon bra jul. Så: 3. Lillasyter kommer hem. (som alla andra helger :D )
Beronde?
Förutom detta tror jag att det mesta rullar på som det sig bör. Var och jobbde i kafeterian på Folkets Hus för första gången idag, där var det otroligt lugnt ikväll, hoppas allt blev rätt när jag stängde bara. Förståndarinnan där verkar tydligen vilja att jag skall söka jobb hos dem, och då vill hon ha mig i receptionen + att jag skall marknadföra FH via webben, tror jag skall diskuterar det lite mera med henne för det känns ju inte helt ointressant.
Just nu ser jag fram emot helgen av två anledningar; 1. Robin kommer hit och ska lära mig åka skidor 2. Det är första advent och skyltsöndag och jultokig som jag är det början på årets bästa månad!
Söndag morgon.
Nytt rekord: 10 stycken läsare den 23/11. Det tar sig!
Nu är jag på väg på jobbet aldeless strax, fick för en gångs skull lite tid över sefter frukost och dusch. Känns ju dummt, hade ju varit betydligt mer givande att sova 10 minuter till.
Igårkväll drack jag årets första glögg (3 veckor senare än i fjol), det smakade precis lika gudomligt som förra året!
Sandö.
Jag har iaf fall haft en superbra tvådagrsledighet på gamla kära Sandö. Det är något visst med det stället alltså, när jag körde över bron på onsdagmorgon kände jag hur det riktigt knöt sig i magen och jag funderar på varför? Är det en knut som kommer av att man känner att man vänder hem? Eller är det en knut av saknad? Eller är det kanske en knut av rädsla att man skall bli besviken , att det längre inte är samma sak? Jag vet faktiskt inte, förmodligen en blandning, men en sak är säker; den platsen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Där prövade jag mina egna vingar för aldra första gången och där knöt jag riktiga band och träffade vänner för livet. och framförallt; Så mycket roliga minnen.
Jag har svårt att beskriva hur det känns att vara där nu. det är ju helt klart något som saknas, de männskor man är van ska vara där är utspridda i världen. Sen har jag himla svårt att ta in att livet faktiskt går vidare där fast man själv inte längre är med. Jag kom på mig själv med att fråga Johanna; -Vad mycket nytt folk, är det nån kurs eller nått? Hon svarade : Det är SMO9, som började i höstas. Woopps!
Jag tycker jag hann med att göra väldigt många olika skaer trots att jag bara var där i två dagar. Först på onsdagen var jag vid röda och tittade på när Robin rökdykte med sin grupp sen drog han och jag in till K-fors och riktigt "gjorde stan" tillsammans; föst simhallen där jag med tappra krafetr försöker läsra Robin att crawla som ett äkta vattendjur, en talng är funnen vill jag lova! Sen tog vi den obligatorsiska svängen på dollarstore och hande för en gångs skull riktigt mycket, lite bakformar till jul, nytt schampoo, gocds m.m. Sen begav vi oss mot träffen där vi käkade varsin pizza (jag lär mig aldrig att jag får stå ut med ont i magen resten av kvällen sen). Tillbaka på Sandö var de en av de berömda "trivselkvällarna" i kaffan , som denna kväll bjöd på trubadur Ubbe (eller Uffe), där dök även Lisa, Sofia och Erika upp, kul att se dem igen (Erika åker f.ö till Nya Zeeland på söndag och blir där ett år).
Torsdagen var nästan lika intesiv, jag var upp på skolan och hälsade på (pluggade lite genetik med bg 33), sen bjöds det på middag hemma hos Johanna och lina i förvaltaren och innan jag åkte hem var jag in och hälsade på Malin på badet. Klockan var efter 12 innan jag var hemma.
Sen så åkte jag på en ekonomisk chock ikväll! Fick en räkning från facket på nästan 1000 kronor, det är sånt som får mig att fundera över om det är värt att vara med eller inte!
Nä nu blir det jobb i 8 dagar i sträck (minst), jätte kul. Hör av er till mig om det händer nått nån kväll. Jag behöver det!
Rättelse.
Abstinens.
Det är hemskt, men när jag äntligen lyckats sluta med kaffe (Varit nästan kaffefri i 4 veckor, det trodde ni inte om mig va?) så tror jag att jag har råkat ut för ett nytt beroende; nämligen bloggande. Den slutsatsen har jag kommit fram till efter att i två dagar ha varit helt utan internet och hela tiden kännt att jag vill sätta mig ner och skriva. Det kan iof också bero på att det senaste dagarna har varit rätt händelserika.
I lördags hittade jag och tjejrna ett ny lite guldklimp här hemma i Vilhelmina Som vi helt enkelt missat (hur man nu kan ha missat något här!?), Stina´s café, dom både serverar rättvisemärkt kaffe och glutenfrittfikabröd, kan det passa oss bättre?
På kvällen tog jag på mig att jobba en pubkväll, jag gick på jobbet gald i hågen vid niotiden och tänkte att det skulle bli en hyffsat lugn och skön kväll med lite drinkblandande och ett antal fatöl, men ack så jag mig bedrog. Folk började ramla in redan vid halv 10 (annars brukar det vara tomt till typ 11), detta p.g.a lördagens fotbollsmatch. Vid halv tolv var det nästintill knökfullt på krogen och jag hade inte chans att lämna min plats i baren. Sen är det lika spännade att jobba i pubben med mitt långsamtgående fordon till chef som bara vet hur man häller upp fatöl och lämnar över alla andra betällningar till mig vilket leder till att jag får dubbla beställningar att ta hand om samtidigt som jag försöker hålla rent efter det som han skräpar ner, haha! Nu framställer jag det som att jag tycker att det var ett helvete att jobba .men trotts dessa dataljer tyckte jag att det var superkul att det för en gångs skull var lite fart på jobbet, jag njöt i fulla drag (speciellt eftersom folk dricksar när det är fulla). Men klockan 1 fick jag snabbt byta från att vara bartender till att bli en sann Räddningsgymnasist;
Jag står i baren och håller på att hälla upp kvällens sista öl när jag ser att två karlar i 40-års åldern börjar slåss i restaurangen, självklart reagerar jag, men i ett sånt läge lämnar jag inte baren av ganska självklara orsaker. sen blir jag sysslesatt med något annat så jag ser inte riktigt hur det artar sig, men jag ser att en karl lyckas få i isär dem och sen täker jag inte så mycket på det. Men efter typ sådär 5 minuter reagerar jag på att det står kvar så mycket folk där de slogs så jag går dit för att se efter vad som egentligen hände. Då ser jag att en av männen ligger kvar på golvet men ett litet blödande jack i huvudet, så jag föser unden lite folk för att ta mig fram och kolla till honom, då inser jag att mannen är medvetslös, men som tur är har han både puls och andning. Nu springer jag iväg för att ringa ambulans, såhär i efterhand tycker jag väl kanske att jag borde bett någon annan ringa och själv suttit kvar, men i stridens hetta ni vet. När jag larmat går jag iaf tillbaka och sätter mig och det tar inte många minuter innan ambulansen är på plats. Tydligen fick dom skicka honom vidare till lycksele men folk säger att han är hemma igen redan idag så han fick sig väl någon ordentlig hjärnskakning. Så nu kan jag ju ge mig på att jag kommer att få prata med polis och grejer i veckan, men jag vet ju egentligen inte mycket , men det finns ju andra som såg bättre. Så det var lungt min mest actionfyllda kväll på jobbet någonsin! puh!
Det tog ett tag innan jag somnade sen kan jag lova.
Gårdagen var också händelserik, fast på ett helt annnat sätt (betydligt minder action). Igår var nämligen stora dagen för flytten. Mamma och Ingvar hade tagit hjälp av några bekanta på förmiddagen för att få över alla möblerna (själv fick jag dispans att sova och komma och hjälpa till efter klockan 12); så när jag kom var allt i den nya lägenheten men huller om buller. Men jag tycker att vi var himla effektiva för under dagen lyckades jag få hela mitt och syrrans rum iordning, vilket jag vet att hon inte är så glad för, Förlåt Jessica! men jag vill inte bo i bråte, jag har f.ö inte vågat hänga upp tavlorna än. Köket fick vi också klart igår och hallen är färdig så nu är det bara tv-rummet kvar egentligen och jag känner mig redan hemma här. Det kan bero på att jag inte riktigt trivdes i den gammla lägenheten som var så lyhörd att privatliv var nästintill omöjligt, har kan jag stänga flera dörrar om mig om jag vill. Sen är jag helnöjd med min nya fondtapet, innan möblerna kom in var jag väldigt skeptisk men inser nu att den faktikst är rätt så snygg.
Detta innebär nu att jag alltså att jag officiellt bor tillsammns med Ingvar. Oh herre gud! Det blir spännade att se hur det utvecklas, hittills har det flytit på bra men Loonin jag står fortfarnde kvar vid min tre beskrivande adjektiv!
Idag har jag också varit ledig och om jag ska vara ärlig har jag haft det rätt tråkigt; typ diskat glas, handlat och lagat mat, men men.
På onsdag åker jag en sväng till Sandö (måste hem igen på torsdagkväll dock) för att kolla läget, det rycktas om att det är cafékväll med trubadur, hoppas hoppas. Längtar efter att uppleva lite gamla minnen!
Nä om man ska ta och sova snart, det är ju tisdag imorgon vilket innebär simning klockan 7 imorgonbitti, hårt innan man hoppat i bassängen, underbart sen på dagen.
Föresten har Lillasyster börjat blogga också, läs den! http://jessicasjoström.webblogg.se
Oh.
Behöver du krydda upp vardagen?
Åk till Örebro vettja! Där tycks det kunna hända saker. haha.
http://orebro.expressen.se/nyheter/1.929177/en-syndig-natt-pa-club-eden
Idag då?
Ikväll ska jag hem till mormor och morfar och äta middag, mamma jobbar och pappa är på kurs och jag är för lat för att laga mat så jag ringde och tiggde till mig lite föda (man får ju inte vara dum).
Imorgon flyger lillasyter till Berlin för att exportera troll, jag är lite avundsjuk, för resa det är ju liksom min grej , haha!
Farsdag.
Veckan i Sthlm blev iaf väldigt lyckad, trots en en dags "magsjuka" och en enveten förkylning, då vi väckte varandra med hostningar omvartannat. Hann med en blandad kompott av saker;
- Fika och "hej då- Ha det bra!" med USA-resenären Loonin, snacka om en som står inför ett omväldande år.
- En tur till Barkaby outlet, där jag shoppade hela ett par torsor. Jag vet inte om det är mig eller outleten det är fel på. För förra gången jag vär där köpte jag också bara trosor, Robin däremot hittar alltid en massa bra fynd. Ska det inte vara tvärtom? Enligt alla fördommar är det ju faktiskt tjejen som ska komma hem med flest kassar och så vitt jag vet är ju jag den kvinnligare hälften i vårt förhållande.
- Bio på HeronCity. Vi såg "Stardust", typ en fantasysaga som handlade om en sjärna som fallit och en migisk värld. Lite branfilmskänsla må jag säga, men den funkade.
- Mitt i dagen lunchfika med Kristoffer, en annan människa som också står inför ett stort äventyr. Jag är just nu största fan ( alltså [fän] inte fan som i "satan").
- Viktigast och bäst av allt var att få mycket tid att bara vara och titta på TV, baka scones, steka pannkakor, promenera, spela alfapet och snacka strunt.
Tyvärr är det alltid lika tungt att åka igen.
Sthlm i mina ögon förändras mer och mer för varje gång jag åker hem till Robin. Förr var sthlm för en liten tjej från Lappland bara en enorm plats där allt "händer". Tänkte jag Sthlm tänkte jag T-central, Sergelstorg och gallerian, men nu har jag fått en inblick i livet där. Ett vardag som inte är allt för olik den norrlänska, med den skillnaden att allt är mer lättillgängligt, men endock inte lika enkelt som man kanske tror då det oftast är långa restider oavsett om man åker kollektivit eller i bil.
Hemma möttes jag jag ganska chockartat av den nyanlända vintern. Efter att hela veckan haft mellan 5 och 10 plusgrader nere i storstan landadade jag på torsdagskvällen mitt i ett snöoväder och fick sopa bort en massa snö innan jag överhuvudtaget kunde sätta mig i bilen. (det var dock ingenting mot hur bilen såg ut i morse när jag skulle på jobbet, det tog mig 30 min att sopa fram den och när jag sen satte mig i den för att köra iväg slirade det bara så jag fick hämta assitans för att gräva mig loss. I och med detta kan jag konstatera att bil är bra - sommartid )
Annars kretsar rätt mycket här kring flytt, hela vårt vardagsrum ser ut som ett spritlager, mamma har nämligen hämtat "flyttkartonger" hos mormor som jobbar på systemet så gissa vad grannarna kommer tänka när vi börjar bära ut dem. Tydligen blir det stora rycket nu på söndag så ska alla möbler över till det nya placet.
Farsdag idag och pappa anlände inte hem till Vilhelmina fören halv 9 ikväll så han fick en liten halvdan uppvaktning, ett paket och en bakelse i förbifarten, men vad gör man?
Imorgon jobbar jag också, hoppas på att det blir lite mer folk än i helgen, känner mig less på att dola runt och fylla på tandpetare, vattna blommor och frosta av frysar!
Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa lite "Leif GW Persson", fick en av hanns böcker av Robins mamma så då tänkte jag att det är lika bra att läsa den också. Kanske att jag kan lära mig att uppskatta deckare, jag som nästan bara läser romaner och biografier annars.
Storstan.
Ikväll lutar det mot att vi ska ut och lyssna på lite livemusik på nått ställe vid medborgarplatsen tillsammans med ett gäng grabbar, börjar bli rätt van med att vara enda tjejen när jag är i den här staden.
Nu ska jag först se slutet på michel Moores film "Sicko", helt klart sevärd, men väldigt VÄLDIGT vinklad och typiskt amerikanskt känslomässig.
