Lørdagsnatt.
Ær nyss hemkommen från stan, hade tænkt dansa, men vi lyckades flamsa runt tills klockan blev før mycket så vi ængnade oss isællet åt att førolæmpa norrmænn och roa oss på andras bekostnad. Ær inte livet underbart så sæg?
Natti natt.
Inget är som väntans tider.
Under veckan har det planerats fem-kamp och grillning hemma oss ikväll och tidigare idag sa folket att de skulle dyka upp vid 3 och nu är klockan tjugo i fem och en har jag inte sett röken av någon. Jag börjar bli rastlös...
Men annars så leker livet. Sommaren är här på riktigt nu, idag är det nästan 25 garder i skuggan och inte ett moln så långt ögat kan nå och stämmer prognosen så kommer detta att fortsätta resten av pingsthelgen. Och det bästa av allt? Jag är ledig hela helgen. Det vill säga att det blir det längsta någonsin jag varit ledig under min tid här i norge, 3 hela dagar! Gissa om jag ska njuta? Har redan legat på altanen i flera timmar och stekt.
Tyvär så finns det en sorgsen underton över denna helgen, det är nämligen sista helgen med "gänget". Grabbligan/lammkötten/vännerna (kalla vad du vill) tar sitt pick och pack och drar hem till Hudik imorgon/på måndag ;(
Inget varar för evigt...
Äntligen Fredag.
Dags att bänka sig i TV-soffan.
IP-telefoni och grønt vaniljte.
Sitter vid lægenhetens stationæra dator (dærav de fina tecknen å,æ,ø!) och førsøker installera en programvara før IP-telefoni som pappsen fixat åt mig, det ær bara det att trotts att alla instællningar ær rætt så vill den absolut inte ansluta detta driver mig till vansinne, førsøker andas de lugnade ångorna från mitt vaniljte samtidigt som jag tænker positiva tankar.
Dagen idag hann aldrig existera i min værld. Sov fram tills klockan halv 2, då makade jag mig till soffan dær jag åt frukost/lunch och småpratade med Sanna, Glenn och Glenn kompis som tydligen hade øvernattat på vår soffa. Det gick hemifrån vid halv tre, då blev jag kvar i soffan med datorn i knæt, lite senare somnade jag på dær och nu har jag vaknat och ætit en jætte god korv och bønrøra med ris och funderar på om jag kanske ska se en film tills det ær dags att gå och lægga sig igen.
Och vill ni veta det bæsta av allt? Jag njuter i fulla drag, jag har inte den blekaste aning om nær jag hade en "gøra en ingenting dag" sist, tror inte att det har hænt sen jag flyttade hit i alla fall, och det har verkligen kænnts i kroppen den senaste veckan. Så fort jag satt mig ner har jag slocknat; kanske blir livet lite lættare igen nu nær jag fått en paus.
Gårdagskvællen var också vældigt lugn med Tacokvæll hos "lammkøtten" och en promenad på byn før att stå utanfør avspærrningarna på torget och høra White Snake och Europe spela, samt roas av alla aspackade medålders rockfans som intagit stans alla barer. Det var unegfær vad jag orkade med efter att ha jobbat 7-15 på Krem, hade næstan 300 frukostgæster och den andra tjejen som skulle jobba från sju med mig førsov sig, vilket innebar att jag fick ordna fram hela buffen och steka/koka ægg sjælv. Jag som aldrig førr jobbat från starten på frukosten, men på något sett gick det endå, var ett par minuter sen med pannkakorna. Och ja, det var længe sedan jag var så stressad!
Såg en dokumentær på TV igår som handlade om en flicka i Manie, USA som lever med "sjøjungfru-syndromet" dvs. att båda hennes ben ær sammanvæxta och hon har inget underliv samt endast en njure och en æggstock. Vældigt intressant och vi kom in på en diskusion angående abort i ett sånt læge. Førældrana fick tydligen reda på hur det låg till redan under sjælva graviditeten men valde endå att fortsætta. Vad ær egentligen det bæsta? Jag vet inte vad jag skall tycka. Samtidigt som man utifrån tycker vældigt synd om flickan som måste gå igenom allt detta så ær det ju inte sækert att hon ær mindre lycklig æn någon annan. Samtidigt vad ær mest sjælviskt av førældarna? Att behålla barnet, trotts att det vet att det ær sjukt endast før attd et så gærna vill bli førældar? Eller att neka barnet livet bara før att det inte ær som "alla andra"? Det ær frågan hur man sjælv skulle agera om man stælls infør ett liknade moraliskt dilemma.
Nog om djupa funderingar nu. Nu ska jag ta och skriva ett brev till min chef dær det framgår exakt hur mycket pengar som saknats på mina senste løner dvs. totalt cirka 4000NOK, så ska jag ligga på under veckan så att han fixar det, før veckan dærpå ær det dags att slæppa bomben och tala om att jag åker hem till sverige igen till midsommar, jag børjar redan bli nervøs, jag vet liksom inte hur jag ska formulera mig. Gaaahh!
Ett norskt Alcatraz.
Idag var det riktigt skönt att få vara ledig, vi trottsade förmiddagens regn och tog båten ut till Munkholmen, Trondheims svar på Alcatraz; en gammal fängelseö inte långt från hamnen. Gud tycks ha varit på vår sida idag för så fort vi kom ut dit sprack det upp och vi stannade där ute i fyra timmar och bara glassasde i solen och åt på caféet,. Alex står här brevid nu och visar upp sin bränna, och faktum är att solen har tagit lite. Jippie! Har känt mig så jäkla blek på sistone att jag var tvungen att fuska med solarium tidigare i veckan.
N'stan direkt när vi kom hem igen började de regna vilket inbjöd till myskväll med hemmabakt kladdkaka, kändes lite som repis på sandötiden.
Nu sitter jag här och njuter och nastalgilyssnar igenom Morning glory, måste vara över ett år sedan jag verkligen lysssnad lyssnade på Oasis, varför det?
En katt igen.
Sitter och ser på en Steve Martin film från -05, tror den heter "shopgirl". Lite klychig handling; en kvinna träffar två män, en stenrik "gamm-gubbe" (Steve Marin) och en ung och fattig snubbe och måste så klart välja vem hon vill inleda en relation med. Jag vet inte om de intima scenerna mellan den här unga tjejen och 60-åriga Steve känns så väldigt upphetsande. Eller ska jag uttrycka mig som Alex: "Synd att den hör filmen inte innehåller någa snygga männskor". Vi är inte ytliga.
Nu tog den slut, och vem som hellst med slutledningsförmåga förstår hur.
"for vi elsker dette landet..."
Eftersom det var så fint väder var det ingen som vill gå in igen när det började lugna ner sig på byn framemot femtiden så då blev det grillning ikväll igen. Idag var dock nivån en helt annan än igår, samtliga hade nog mer eller mindre gått in i någon form av trötthetskoma och jag måste säga att nu njuter jag av att sitta med datorn i sängen för att snart lägga igen ögonen, nöjd och med solbrända kinder.
Och: "I belive in a fariytale..."
Badpojkar
Livsnjutare
Folkligt på Trondheim torg.
Ett tappert försök av Anton att se något genom folkhavet.
Grill og chill.
04.00, 16:onde maj bjød inte riktigt på vad den lovat. Jag hdae førvæntat mig att det skulle vara ett jækla håll igång på stan, men det enda jag såg var en massa slitna russ (norges motsvarighet till studenter). Jag glædjer mig i vart fall åt underbara vænner som trotts avsaknaden av partaj høll igång festen och gjorde æven denna kvæll till något minnsvært.
Nu væntar jag på att det skall bli ledigt nere på toaletten så ska jag førsøka få mig några timmars sømn innan det ær dags att gå ut på stan før att uppleva 17:onde maj, så vitt jag har hørt skall det vara omøjligt att uppbringa en stol på kaf'e/pub imorgon p.g.a den enorma anstormingen av folk.- det kommer att bki en intressant fæltstudie av den norska kulturen.
Puss och god natt!
TV-marodören.
Tog det säkra före det osäkra och gick och la mig före nio igår, vilket innebar att inget hemskt hann inträffa. Fast men vet ju aldrig, kanske den fördröjda effekten slår till igen...
Idag är en typisk "dubbel-dag" dvs. moppa på bygget 7-15, servera kaffe på krem 16-22, samma visa blir det imorgon!
"Fatomen är hård mot dom hårda..."
Idag har jag iaf lyckats med att sabba en Tv-intevju för norska "tvåans" nya storsattsning "x-factor". Det ska tydligen vara någonting mitt emellan idol och talang. Man har iaf hållt uttagninar på comfort hotel i trondheim i två dagars tid nu och eftersom Krem - mitt jobb, ligger på just comfort hotel så har jag haft hela tv teamet + alla sökande springande i lokalen. Så idag vid stängning räknade jag kassan i vanlig ordning, det vara bara det att inte tänkte jag på att det låter ganska mycket när man räknar mynt, så rätt som det var kom det fram en producent till mig och hyschade och pekade bort mot hörnet där det hölls en intervju med en av de som gått vidare. Vem vet det här kanske blir mitt stora genombrott? Jag som skapar bakgrundsljud i tv2.
S.O.S
Success.
Jag har precis skickat ett mail till chefen på rem för att tala om att jag åker hem igen den 17/18 juni, det känns underbart att för en gångs skull tagit ett beslut.
Sanna och Glenn lagar kycklingvingar och ris, jag tänker lägga mig bakom min gardin och sova.
Om man hade energi.
Nu har det slutat regna, men snart är jag tillbaka i det läge jag var i innan Sanna ringde.
Dagens höjdpunkt: Pirbadets annons i "ukeavisa".
Ena halvan av annonsen innhåller texten "Vanngym -kom i form til sommaren",
Den andra halvan har texten "Månadens Jafstilbud: King Size-Hamburger m/drikke kr. 95:-".
Nästan Jay Leno standard!
Fantomen är hård mot dom hårda.
Helgen nionde och tionde Maj tycks ha blivit yttligare en i raden av lyckade helger i Sör-Trondelag. Eller egentligen måste jag säga att det har varit en händelsesrik vecka med mycket roliga inslag. Det började redan i Tisdags med presentinköp, tårtbak och brainstorming inför Alexandras 22års dag (Alexandra; läs 22 TjugoTVÅ!) på onsdagen.
Firade gjorde vi genom att lura ut henne på en lite promenad i högklackade skor medans vi blåste ballonger, blandade saft, hängde upp fiskedammen, satte 22 (nu var vi där igen!) ljus i tårtan och ritade grisen att sätta svansen på och när Alex sedan kom tillbaka hem, arg som ett bi då hon insåga att det inte väntade någon överasking på henne i stan som vi sagt, hoppade vi ut från våra gömställen och barnkalaset var i full gång. De rosa prinsess kronorna i fiskedammen gjorde succé.
Allt detta stökande och bökande resulterade i att jag sov bort i stort sett hela Torsdagskvällen samt hela eftermiddagen på fredagen (smet tidigt från jobbet). Fredagskvällen bjöd på kinamat (har tyvär upptäkt att det finns billig och god kinahämtmat på 3 minuters gångavstånd från oss) och 100% nykter utgång på stan. Testade BrukBar och Supa, riktigt bra ställe faktiskt. Ganska litet, ett dansgolv men härlig atmosfär. Efter en sväng via Burger King kom jag mig säng vid femtiden på morgen varvid jag blir väckt av telfonen 7.57. Det är min chef som frågar om jag kan jobba. Utan att egentligen förstå vad jag svarar på får jag ur mig ett "mmm.." och då säger hon "Suppert, för Kine är syk og hun skull va på jobb fra 8 idag". Det är så jag inser mitt fatala misstag, jag har gått med på att komma att lämna min underbara säng efter bara 3 timmars sömn och gå iväg på jobbet. IDIOT! Men vad hade jag för val; jag gick ur sängen som en zombie och släpade mig in till stan (därav mitt citat till rubrik). Som tur är var det en lugn frukost och det fina vädret gjorde att det var lungt i cafét så jag kunde gå hem igen redan klockan två. Då hann jag även med att njuta av solen och att gå en brottningmatch mot Anton i parken, det var en och annan motinär som höjde på ögonbrynen när det passerade.
Igår kväll bjöds det till personalfest och barista tävling med Krem och Latteliten. I lag två och två skulle man laga två espresso, två capuccino och en egenkomponerad "signatur drink". Jag hamnade på lag med min landskamrat Anna; espresson blev bra, däremot lyckades jag laga en en capuccino helt utan skum (kanske något jag borde börja satsa på). Som signaturdrink gjorde vi en varm choklad med banansyrup, som vi toppade med vispgrädde och hackad Toblerone. Tyvär tog sig inte "Team Sweden" ens in bland de tre bästa, jag skyller på kaffemaskinen. Den efterföljande festen var väldans trevlig och jag rumlade in här hemma igen någon gång vid två tiden.
Idag är det en äkta återhämtningsdag, inte bara för mig själv utan även för lägenheten. Har sorterat ut sex stycken högar med tvätt, stampat hål på ballonger, diskat och torkat.
Här skulle jag nu lägga upp lite bilder, men datorn vill tydligen inte.
Hänger tvätt istället.
Upp-ner-överallt.
"Carpe diem" fungerar inte fullt ut i min hjärna just nu. Det söks skolor, det bokas resor och det diskuteras visioner kors och tvärs och mitt i allt detta står jag med en fot åt höger och en åt vänster och så några andra fötter i konstig vinkel.
Ansökan är skickad, Umeå univeristet, psykologprogrammet, läkarprogrammet och kandidatprogrammet i kognitiv vetenskap. Men annars så kan man ju volontära i Afrika eller leva livet i Asien/Aussie...
Ibland önskar jag att det var tidigt 1900-tal och att det inte fanns andra alternativ än att fortsätta sköta om kossorna.
Men som sagt vore det inte för detta känns allt underbarare än på länge. Trondheim är grönt och sommaren hägrar runt hörnet. Jag jobbar fortfarande som en tok, men jag vet inte om det är årstiden och ljuset som gör det med nu orkar jag även vara social, åtminstonne under helgerna. Träffat många sköna männskor på sistonde, lite tråkig är kanske att samtliga är svenskar. Men det är väl så det funkar, man dras till varandra? Jag tror att mycket beror på att vi alla är här av samma andledning, att jobba och spara pengar något som är svårare för norrmännen att förstå.
Nu så ska jag gå ner och durcha bort allt byggdamm så, "vi ses i marshallens skugga...!"
Post singstar.
Pappsen på besök > internet kirrat. Woho!
Helgen har varit magnifik. Sommarvärme, god mat, valborgsfirande fram till 07.00 på fredagsmorgonen, återhämtningsdag på GRÖN gräsmatta, rundvandring i staden....
Soluppgång i Trondheim, vackrare än någonsin tidigare.
