Panik.
Klockan är två på natten och jag är precis hemkommen från väldens trevligaste personalfest med fyrhjulingskörning på isbanan, middag i lappkåta och vildmarksbad.
Endå tyngs jag av fruktansvärd ångestNågon har dragit åt en rem runt bröstet på mig. Varför? Jo, för att måndagen den 21 december har precis passerat. Dagen då man var tvungen att svara tillbaka till univeristet. Efter första urvalet var jag antagen till engelskan och psykologin och jag stod som ANDRA reerv till läkarprogrammet. På studera.nu är det meningen att man skall gå in och bocka i en liten ruta där man accepterar sin plats eller nekar. Jag har sjutit på det hela veckan bara för att jag verkligen inte kan bestämma mig för vad jag vill, så tillsist i förmiddags tog jag mod till mig och gick in och bockade i "ja" till samtliga tre utbildningar/kurser. Jag satte mig ner, grät några tårar i panik, loggade in igen och bockade ur läkarprogrammet, jag är tror inte att jag är redo. Jag vet inte om jag vill lägga mitt liv till det.
Ikväll gav jag mig in i en disskussion där jag på något sätt tvekade. Det är trots allt en otrolig chans! Så vad gör ja? Jo, jag plockar upp telefonen strax innan midnatt (dvs. deadline) och får syrran att gå in och ändra igen. Varför? Nu sitter jag och gråter floder. Framtidångest big time.
Men lilla gumman inte ska du ha sådan ångest över detta. Du ställer för stora krav på dej själv, allt ordnar sig i slutändan. Kram från moster.
jag förstår hur mkt det måste locka med läkarlinjen men gå på din magkänsla, vad än den säger. vad gör dig glad/lugn/lycklig? i vilka situationer mår du som bäst? jag tror att gamla drömmar har en tendens att blockera framtida välmående. man jagar de bara FÖR ATT.
men lyssna på dig själv helt enkelt. så fort valet är gjort tror jag nog du mår bättre, det är ju själva ja/nej/vet ej som är jobbigt.
