Emma

Söndag 24/9 & Måndag 25/9

Trekkingen började på ca 1000 meters höjd. Under de första två timmarna vandrade vi i stekande sol i öppet landskap runt foten av en vulkan. utsiken ner mot havet var helt otroligt. Teamet bestod av mig, vår engelsktalande gudie Max oxh ett spanskt par som gjorde tappra försök att kommunicera med oss, ibland med lyckat resultat, ibland inte.

I alla fall; efter två timmars tid började landskapet att luta utför och vi promenerade in i jungeln och om stigen hade varit lite smalare hade jag nog känt mig som en riktig Indiana Jones då jag med jämna mellanrum fick peta blodiglar från min skor. Tyvär tog det inte lång stund innan vi var ute ur djungeln och odlingsfälten började ta vid. En liten utbildad gissning är att det förr varit djungel där men att man med tiden skövlat skogen för att ge plats åt mer odlingsmark.

Trots detta är det ganska häftigt att vandra genom dessa fält där alla möjliga sorter grödor trängs omvartanat då varje familj försöker odla så många olika sorter som möjligt på just deras egna lilla plätt. Under vår promenad såg jag till exempel; kokos-, cahaew- och macademianötter, bananer, annanas, cacao, vanilj, kaffe, korinter, sötpotatis, majs... och massa massa mer. Något som både gjorde mig överlycklig och förvånad är att det odlar allt på traditionellt sätt på hela ön, det vill säga helt utan kemikalier!

På eftermiddagen kom vi till slut fram till de tre byar som var målet för dagen. Folket runt Bajawa tillhör Ngada-folket, ett anemistsikt folkslag som under Holländarnas kolonialtid på tidigt 1900-tal även annamat den katolska tron.(Även om jag tycker att det känns som det bara är något påklistart utanpå deras egentliga tro!) Byrarna är bygda så att alla hus, som är bygda helt i trä med grästak, byggs med dörrarna mitt emot varandra. Emellan husen finner man det som karaktäriserar byn nämligen paren nagadhu och bhaga. naghadu är en sorts 3meter hög totempåle som liknar ett parasoll med en liten gubbe i toppen medans bhaga är ett litet minatyrhus som plaseras uppe på taket till ett redan befintligt hus. Dessa har blandad betydelse med kort sagt kan man säga att dom representerar deras förfäder och att nagadhu är manligt medans bagha är kvinnligt, varje par symboliser en grupp av familj i byn.

I byn lever man i stort sett sitt dagliga liv precis som man alltid har gjort, med den enda skillanden att barnen skickas iväg till kusten för att gå i skols och många av ungdomarna väljer sedan att jobba i städerna fram tills de gifter sig.

Det var söndag när vi kom dit vilket innbär att det var vilodag och att nästan alla vara hemma, annras är byn tom under dagarna när folket är ute och jobbar på fältet. Det var också något specielt med skolan så alla barn var hemma vilket innbar att vi återigen blev den stora attraktionen och varenda unge vill bli fotad, det är nämligen inte allt för ofta turister letar sig dit. Vilket är ganska gulligt en stund men som efter ett tag kan bli ganska utmattnde.

Några timmar senare när barnen äntligen lugnat ner sig bjöds vi på middag tillsammans med alla "höjdarana" i byn (enbart karlar). först serverades vi palmvin (som tycks  förbrukas flitigt), vilket är det mest vedervärdig jag har smakat i hela mitt liv, men eftersom det anses mycket oartigt att lämna var jag tvungen att försöka hålla andan och svälja. Som tur var bar de fram tilltugg till drickat - kokt sötpotatis och små torkade fiskar (tänk spigg) inlagda i chili (vilket faktsikt inte var allt för dumt - det döljde iaf smaken av vinet). Till huvudrätt offrade de två kycklingar inför ögonen på oss och serverade detta med kokos och ris (något som inte äts särskillt ofta i byn då man själv inte odlar det utan måste köpa på marknaden). Tyvär han de också servera bitar av kycklingmage vilket jag stoppade i munnen i god tro. Till maten skulle det tydligen drickas durak, vilket inte är något annat än palmvin som blivit destikllerat till ca 25%, vilket jag föredar av två onda ting då alkoholsmaken döljer lite av den hämska sura smaken hos vinet. Jag lyckades dock inte få i mig mer än ett litet glas då den drycken bränner värre än värst i magen.

Under kvällen både sjöngs det och diksuterades det ena med det sjuttiotredje och max gjorde tappra försök att översätta så mycket som möjligt, de ställde mycket frågor om livet i europa samtidigt som jag hamrade på med frågor om deras liv, riktigt givande, jag skäms dock för jag var så fruktansvärt trött (och svagt illamående), vilket de kunde se och därför avbröt kvällen väldigt tidigt.

Vi sov på samma golv som vi suttit och ätit på. Jag sov som en prinsessa enda tills jag vaknade upp utav att något sprang över mitt ansikte. Jag vet fortfarnde inte vad det var, men jag gissar på gecko. Skräckupplevelse.

På morgonen åt vi deras vardagsfrukost, kokt sötpotatis och sen promenerade den timme som var kvar att gå ner till havet där vi blev uppplockade med bil och körda till en strand där sanden var kolsvart (vulkanisk), här grillades fisk och på eftermiddagen återvände jag tillbaka till Bajawa.

Sammanfattingsvis var det otroligt givande och jag är så glad att jag halkade med på ett bananskal.




Om man har forstoringsglas kan man se de vilda hastarna i bakgrunden.

 

Byn.






Totempale - nagadhu



Middagsforberedelser.



Tillsammans