Emma

Ubud, Balis eget kulturmecka. Hem åt många internationella konstnärer och om man vill handla hantverk och liknande är detta "the place to be". Inte ett hav så långt ögat kan nå och idag är det till och med några tunna moln på himlavalvet, inte för att det verkar ha någon större effekt på turismen...
För trots att detta ställe är känt för att vara en plats för att relaxa och njuta så är det ytterligare en av de platser på den här ön som endas exictrerar för just turism. Det sköna är dock kontrasten mellan Kutas hektiksa party-liv och den här staden som har en regel om att alla live-uppträdanden måste ske före klockan tio på kvällen.

Planen är att stanna har tillsammans med Alex i en vecka. Vi ska hyra cyklar, besöka tempel, promenara bland risfält och nästan leva på luft då min författar vän, efter olyckliga omständigheter som jag inte tänker gå djupare in på nu, är nere på en dagsbudget av cirka 30 kronor/dag, det ska bli lite om en utmaning, även om jag tänker fuska lite och ge mig ut på lite shopping medans han hinkar kaffe och jobbar på sin bok. 

Dyken igår var helt okej, men jag vet fortfarnde inte riktigt om det var värt det. Självklart var det coolt att se ett vrak och simma in i vapenkammaren m.m. men mycket av min tid gick åt att fokusera på min utrustning då jag hade lite för lite vikter i viktbältet och fick kämpa för att hålla mig nere. Under säkerhetstoppet fick jag klammra fast mig vid en sten för att inte ploppa upp till ytan. Gruppen jag var ute med var inte heller allt för underhållande då den bestod av en indonesisk fåordig dive-master och ett par som endast talade franska...

Min cahafför från Amed till Ubud var däremot desto mer talför och även om engelskan var lite stapplande så berättade han mycket intressanta historier för mig. Först berättade han om galungan, den hindusika festival som just nu pågår och varför man firar den. Kort sagt kan man säga att det är för att visa tacksamhet till gudarna. Bali är upp över öroenn dekorerat för endamålet, vilket gör ön ännu vackrare!
Sen bekräftade han även det lilla jag redan visste om hur det går till att bli polis i det här landet. Man betalar enorma pengar under bordet under utbildningen, vilket gör att man måste vara mycket förmögen för att enns ha chans att bli polis och när man väl fullföljt sin utbildning tvingas man så gott som in i korruption för att ha möjlighet att tjäna tillbaka sina pengar.

Nä, nu ska jag gå och se om jag hittar åt någonstans dom tar emot smutstvätt och sen ska jag ge mig ut på en shoppingrunda. Förhoppningsvis kan jag hitta ett par nya skor någonstans. Mina absoluta favorit flip-flops har nämlligen gett upp så jag var tvungen att köpa ett billigt par i plast på Gili T vilka i sin tur gav mig en blåsa som sprack en natt här. Jag vaknade och ville bara gråta, jag har aldrig varit med om att en så liten blåsa kan göra så ont, så efter att ha försökt tvätta ur sand som satt fast i den döda huden, lagt foten i högläge och tagit två alvedon kunde jag återigen somna, men nu haltar jag runt utan att riktigt kunna sätta ner foten ordentligt. Men jag ska väl vara glad för nu har äntligen brännsåret sluta gicha och istället blivit en hård skorpa. Stackars mig, aldrig är det riktigt 100.