Dykelidyk.
Onsdag 14/10
Äntligen - Open Water på Gili Trawagan!
Nu tar jag tag i drömmen! Om mindre än en timme ska jag möta upp min instruktör på Manta Dive för påbörja min fyra dagars certifieringskurs! Och inte nog med det, jag sitter på ett café och äter musli och dricker vanligt svart kaffe, java rost i presskanna (nästan som hemma!), något som jag toglängtat efter i snart två månaders tid.
Jag lämnade pojkarna på Bali igår morse för att bege mig ut mot gili. Och snål som jag är valde jag att betala en fjärdel av priset och ta den långsamma båten hit, vilket innebär, buss över Bali, färja till Lombok, buss över Lombok och båt ut till Trawagan. Ett beslut som visade sig vara aningens plågsamt då jag efter bara tre timmars sömn var tvungen att kliva upp och ge mig iväg 05.45 (även om man sagt att man skulle hämta upp mig 06.30, som tur var jag förberedd!), för att efter en timme komma till hamnen i Padangbai. Från Padangbai skulle båten gå nio, men lämnade inte hamnen förän elva. Fyra och enhalv timme, hundra sidor i min bok och en miljon försök att sova senare kom vi fram till Lombok. Två stopp på vägen över Lombok, allt för att reseledarena skulle kunna få en chans att sälja oss returbiljetter för ett högre pris än här på ön. Så slutingen 19.15 gled vi in på ön, och precis som vi glider in i hamnen ger generatorn upp och hela ön slocknar, lite komiskt sammanträffande, strömmen var dock tillbaka reda efter femton minuter. Efter intesivt förhandlandet lyckades jag få mig en mysig liten Bungalow till ett förmånligt pris, och inte behöver jag känna mig ensam för den innebos även av en mängd gekos och ensam kackerlacka. Och för första gången änväder jag Gutaemala-myggnätet!
Det bästa av allt är att efter sex veckors intesiva försök har jag äntligen lyckats få syn på en av de jättegekos som annars gömmer sig i väggar och tak och gör sitt bästa för att med dess skrik hålla en vaken hela natten.
Jag hittade det perfekta tillhållet igårkväll. Ett liten bar/restaurang med liggstolar och filmvisning på kvällarna,. Att sitt-ligga där och kolla på "Into the wild" var precis rätt för kvällen. En helt otroligt film för övrigt. Jag älskar den. Det slog mig att huvudkaräktären Alexander Supertramp påminner i mångt och mycket om min resekamrat Alex(ander) (namnet och amerikanskan må bidra till det men även mycket av resonemanget!), förutom det faktum att han i filmen blir psykiststörd mot slutet.
Nu är muslin och kaffet slut och det är dags för mig att börja knata neröver gatan för att ta tag i kursen. Jag är så laddad!
