Tredje gången gillt?
Måndag 19/10
"Klämdag". Det vill säga en dag mitt emellan allt och som måste fördrivas, detta i kombination med allt för få timmar sömn och utgifter som blev större än väntat hade ingen positiv verkan på mitt humör och välbefinnande idag. Som tur är tycktes gud, eller Shiva eller vem tusan som bestämmer här till sist vilja vara min vän och gav mig en rad karameller som nu har fått humöret att göra en kovändning och nu sitter jag här på en terassen till det hittills bästa rummet/bungalown jag haft under hela resan och väntar på att damen som äger stället skall komma med middag.
Jag är tillbaka på Bali för tredje gången. Lämnade Gili T. imorse efter att sovit alldeles för lite då jag gjorde mitt nattdyk igår kväll tillsammans med två tjejer från Halmstad och därför var "tvungen" att dra ut på en liten "after dive" som resulterade i tjejsnack på stranden till framåt morgonkvisten. Det var helt underbart dels med kvinnligt sällskap och sen att få prata mitt modersmål för en stund.
Nattdyket var för övrigt yttligare en i raden av bra dykupplevelser. Man upptäcker helt klart andra sorters varelser när man tvingas begränsa sig och kolla just dit man lyser ficklampan. Lyckades till och med skrämma mig själv lite också; andades ut och blev så facinerad av hur de självlysandes smågrejerna i vattet reagerade med bubblorna att jag bara fortsatte blåsa ut enda tills det snurrade runt i huvdet på mig. Kanske inte mitt livs klokaste ögonblick...
Tillbaka till idag; åkte alltså från gili imorse. Den här gången tog jag en liten "speed-boat" som tog mig tillbaka till Bali och Amed (nordöstkust) på ungefär en timme (lite skillnad från att ta båt-buss-färja a la nio timmar som jag gjorde när jag åkte dit).
Anledningen till att jag åkte till Amed först och inte raka vägen till Ubud där jag skall möta Alex imorgon är att cirka 20 minuter med båt härifrån finns ett vrak från andra världeskriget som ligger på bra 20-30 meters djup (vilket är mycket ovanligt), detta p.ga av att man bärgade det till Bali efter att det blivit sänkt mitt ute på havet, men på 60-talet när Mt.Agung hade sitt senaste utbrott, bröts skeppet i två delar och halv åkte med lavan tillbaka ut i havet varvid den andra halvn av fartyget stannande kvar relativt nära land. Så imorgon förmiddag skall jag göra två dyk där innan jag åker vidare. Lite lurad blev jag dock då han på dykklubben sa till mig igår att det skulle vara möjligt att göra ett dyk idag och ett tidigt imorgon för att sedan ta den lokala bussen till Ubud mitt i dagen, men när jag väl kom hit var det "för sent" att åka ut idag och får vänta tills imorgon vilket gör att jag måste ta en privat cahafför till Ubud. Bajs, hoppas att dyken är spektakulära, annars vet jag inte om det har varit värt det.
Men som sagt, jag bor bättre än någonsin, det är en dam som hyr ut ett litet hus som hon har i sin trädgård. Klinkers på golven, tre stora sängar (får ställa klockan så jag kan prova ut dom alla under natten), stor terrass och ett stort badrum med västerlänsk toalett. Och när jag i eftermiddags var som mest nere och låg som en dösill på terssen kom det som en skänk från ovan förbi en kvinna och erbjöd en timme helkroppsmassage vilket helt klart var första steget i att förändra min attityd, det andra var min simtur med vy över solen som gick ner bakom Mt.Agung...
Nu kommer hon med min middag, en jättetallrik med massor av indonesika läckerheter! All uppmärksamhet mot tallriken! Folket; Nasi Campur
