I fokus.
Torsdag 10/9
Det är torsdagseftermiddag och hettan är mer än påtaglig.
Landskapet här är mycket kargt och det märks att det är länge sedan det regnade sensat. Det är ganska facinerande att det kan skilja sig så mycket från det gröna frodiga Bali trots att vi inte har rest särskilt långt. Jag sitter lutat mot husväggen hemma hos familjen där vi för tillfället bor. Filip ligger brevid mig och Putu kämpar för att få upp en hängmatta att Chillaxa (Chill out and relax) i tills det det blivit lite svalare - då ska vi åka in till den lokala marknaden och shoppa lite. Jag hoppas på att hitta en ny väska för dragkedjan har gett upp på min älskade billabongväska och så vill jag också hitta en present att ge som tack till denna underbara familj, och självklart så måste ju lillan få sig en ny leksak, just nu gör hon iaf sitt bästa för att försöka charma mig med sina stor bruna ögon - och jag tror att hon har lyckats.
En äldre kvinna utan tänder ställde precis ner en stor tunna med dagfärsk "flygfisk" brevid mig samtidigt som hon studerade mig och Alex med stora ögon och ställde tusen frågor. Jag blev så upptagen med middagsinköpen att lillan han krypa upp och skriva lite på tangentbordet till sin mor och fars stora förskräckelse.
Jag sov riktigt bra på det hårda golvet. Blev dock väckt av en tupp som löpte amok vid sextiden imorse. Till frukost fick vi mumsig nudelsoppa och sött kaffe.
Dagen har vi sepenaderat på en vacker vit strand, där man på andra sidan kunde skymta konturerna av en vulkan Det har varit underbart skönt att ha en helt resfri dag och bara njuta. Jag har äntligen hunnit börja läsa "Tusen strålande solar" och vi hittade en riktigt mysig grotta att krypa in i när solen var som värst. Som om inte det vore nog har jag också hittat flera fina snäckor att ta med hem till Rebecca!
Innan vi dök upp på stranden iad hade den nog inte sett en turist på mycket länge. Detta förde både med sig för- och nackdelar - vi har sluppit lyssna på kacklande turister och den ena efter den andra som försöker sälja på än diverse ting istället har vi under dagen haft konstant publik av både pojkar/männ från byarna omkring (det är trots allt lite av en boost att plötsligt vara fotobjektet nummer ett!) likväl som av några apor som gärna ville komma åt våra snacks.
Nu ska jag passa på atrt dåsa av någon timme -- jag tror dock inte jag vågar mig upp i hängmatten. det ser ut som en ytterst ostadig konstruktion.
