Tillbaka hos vår "familij".
Söndag 13/9
I enighet med min livsfilosofi sa någon till mig:
"Success is never final and failure never fatal. It's courage thats counts"
Vi är tillbaka i byn hos familjen. Jag tycker mycket om att vara här, jag önskar dock att jag var bättre på språket för det känns som att jag har så mycket frågor jag skulle vilja ställa istället får jag stå på sidan av och försöka skapa mig en bild av saker och ting.Jag tycker inte längre att det är något problem att bajsa i ett hål i golvet eller att sova på en fläckig matta direkt på betonggolvet jag har även blivit expert på att äta ris med händerna.
Det som slår mig är hur mycket glädje som finns i huset, och istället för att komunisera med ord använder vi mycket kroppspråk och alla är väldigt öppna och kramar och liknade är inte absolut inte en bristvara.
Igår kväll tog en jag promenad runt byn och råkade på några män som höll på att torka tobak och lyckligtvis kunde en av dem lite engelska så han förklarade att de var väldigt stolta över att vara de enda på ön som odlade tobak för ett export till b.la amerika.
Idag är tanken är att vi ska ut till en ö och campa över natten, men just nu har det tagit lite stopp, istället försöker vi få lite ordning på våra planer.
Det ser ut som att vi blir här tills i övermorgon och sen sätter vi oss på en 12 timmars buss för att ta oss till hamnen och sedan dra vi över till Komodo för att se de omtalade ödlorna och kanske även dyka om jag hittar ett dykcenter som känns bra. Efter det bär det av mot Flores för att se de omtalade vulkansjöarna och om ett par veckor bär det nog tillbaka till Bali där vi tänker försöka hitta oss ett rum/lägenhet som vi kan hyra för en längre tid och därifrån dra på dagsturer och liknaden.
Men nu tror jag däremot att planeringen börjar spåra ut en aning, för nu planerar grabbarna mitt Bali-brölopp - vi har nämligen kommit fram till att en ring på mitt finger skulle göra delar av den här resan mycket bättre än vad det är nu.
Surfestället vi var på igår må ha varit en av de vackraste platser jag någonsin sett, men upplevelsen hade helt klart varit trevligare om de med teleskopkameror skulle ha riktat dem mot de som verkligen surfade och inte mot oss tre tjejer som försökte njuta av en solig dag på stranden, sånt får mig att se rött. Jag vill njuta ifred.
Nu hör jag att diskussionen har tagit ytterligare än vänding. Filip funderar över hur man skulle kunna införa sopsortering i det här landet - jag tror jag har några synpunbkter att bidra med...