Emma

En tidig morgon på toppen av en vulkan sa någon till mig;

"There is only one success - to be abel to live your life your own way."

Det finns inte an chans i världen att jag skall i text kunna återge de saker jag varit med om de senste fem dagrna.
Just nu sitter jag på ett hotellrum i Sengigi, Lombok och skriver samtidenigt som jag hoppas på att malariamyggen skall hålla sig på behörigt avstånd.
Hur jag hamnade här en mycket lång historia som jag inte har den blekaste aning hur jag skall kunna berätta. De senaste dagarana har varit fruktansvärt intensiva. Jag tror aldrig jag förr upplevt så mycket på så kort tid. Jag har aldrig heller att jag har tänkt och refelekterat så mycket. Det känns som att jag har hoppat på någon form av känslomässig berg-och-dalbana.

Egentligen startade det hela med två möten. Det första var på torsdagseftermiddagen när jag och Filip promenerade längst stranden på Kuta, Bali och fick syn på en vilsen männsiska med en ryggsäck på sin rygg. Det var Alex King, från Montana, USA. Han hade precis stigit av planet och var i startgroparna för ett två månaders långt äventyr på Bali.
Senare samma kväll stötte vi ihop med Putu, en indonesisk polis som visade sig vara mycket bra på engelska. Av någon anledning, som jag nu inte kan komma ihåg, föreslår han att vi skall hyra en bil tillsammans vi fyra och dra på en road-trip runt HELA Bali. Utan att tveka för mycket tackade vi ja och till lunch på fredagen gav vi oss på något som kom att bli ett äkta tredagar långt ö-äventyr.

Jag kan omöjligt återge i detalj allt vi såg och upplevde. Därför får det bli några punktrer.

• Sett modertemplet efter mörkrets inbrott, brottats med japanska turister vi "templet i havet", samt även beskt tre fyra mindre tempel-
• Vi såg soluppgången från toppen av vulkan och därefter avnjöt vi frukost i form av ägg som vi kokat i het ånga från kratern. 
• Vi spenderade en eftermiddag snorklandes bland korallrev utanför Lovina på norra Bali.
  I på vårt hotell på stranden i Lovina åt vi den mest fantastiska fiskmiddag jag ätit i hela mitt liv, krabba, bläckfisk, fisk, räkor, allt dagsfärsk och nygrillat.
• Den kvällen stannade vi stranden bara för att prata och titta på den sjärnhimlen och fullmånen, vilket är extra speciellt med tanke på att jag befinner mig under ekvatorn. Den svart-gråa vulkansanden fick sjärnorna att reflekteras så att det såg ut som att allt glittrade och som att inte detta vore nog magiskt kunde vi även se en stjärna falla. Behöver jag säga att vi inte kunde slita oss utan iställen somnade där tills vi mitt i natten blev väckta av ett gäng med barn som mest bara var ute efter att jäklas med dumma vita turister.
• Jag har smakat på kakaobönor, sett ris- kaffe- banan- och kokosodlingar.
• Försökt värja mig från alla som vill sälja på mig fler saronger och armband.
• Badat i heligt vatten i konungens bad.
• Fått massage på stranden.
• Matat apor.

Trötta och fulla av nya intryck kom vi tillbaka till komersen i Kuta på söndagskvällen. Men ni ska inte tro att äventyret var slut där inte. Nä, Putu tog då 20 dagaras semester för att följa med oss österut i ö-världen, så igår efter att grabbarna inhandlat surfbrädor (jag är lite snål så jag hyr fortfarande) hoppade vi på färjan mot Lombok där vi nu befinner oss. Idag har vi varit till Kuta, Lombok och surfat lite (jag lyckades nästan stå upp två gånger!) och därefter blev vi inbjudna på middag hemma hos en muslimskfamilj (det är just nu Ramdan), där vi sittandes på stengolv blev bjudna på nudelsoppa, ris och rischips. En upplevelse som jag är mycket tacksam för och som jag förmodligen skulle kunna tillängna ett par a4 med text.

Jag är så tacksam över att vi träffade Putu, han har verkligen hjälpt oss att göra den här vistelsen till något utöver det vanliga. Från början var jag ganska misstänksam. Varför är en polis såhär vänlig mot oss. Vad vill han egentligen har ut? Indonesien är trots allt ett mycket korrupt land. Men nu har jag inte längre några tvivel på att vi verkligligen kan lite på den har killen. Det enda han vill är att ha några vänner att spendera sin ledighet med. Han har hjälpt oss med mycket praktikst, att hjälper oss att hålla budgeten nere och framförallt får vi se och uppleva många saker utöver det vanliga "turistandet".

Det jag behöver mest av allt nu är att få stanna upp ett tag och reflektera och smälta alla nya intryck. För tillfället slår mina tankar knut på sig själv och jag försöker reda ut alla livet stora frågor på en och samma gång,..

Imorgon åker vi vidare från Lombok och jag tror inte att kommer att kunna komma åt en dator de närmsta 20 dagarna.