Emma

Andra urvalet är avslutat. Med hjärtat i halsgropen loggade jag precis in på "mina sidor" på studera. Jag kan pusta ut - jag är inte inne än. Jag har "bara" avancerat till första reserv. Då kan jag åtminstonne sikta in mig på att infinna mig på engelska A's upprop om arton dagar. Jag är nyfiken på hur ¨ånga fler av de som sökt läkarlinjen som blev lyckliga av att de ännu inte blivit antagna. Jag har en känsla av att vi inte är allt för många. Men visst är det man skall straäva efter? Att vara UNIK.

Annars har jag precis sjunkit ner i soffan, helt yr i huvudet av sömnbrist. Men det var det värt! NYÅRSAFTON'09 blev en succé. Alla var så vackert finklädda, maten var superb, underhållningen var magnifik (ett minus för nyårsskålen!) och framförallt var vännerna lika underbara som alltid (jag hade inte förväntat mig något annat!).

Eftersom jag lyckades GLÖMMA kameran hemma behövs det ett referat av de gångna dagarna:

Efter att ha smugit mig fram i kalldimma i sextio kilometer i timmen kom jag fram till Junsele sent på tisdagskvällen, inte långt efter rullade Linn och Fredrik in med resten av grabb-högen. Elsa bjöd på smarrig tomtgröt och jag kunde inte sluta fnittra, hög av glädje att få återse alla.

Under onsdagen droppade resten in, otroligt nog, då vissa, nämner inga namn, gett sig på att ta en liten omväg via Långsele och därmed nästan fösatt oss övriga i en smärre svält situation. Inte blev det bättre av att personalen på pizzerian inte fick ihop matematiken och därmed glömde servera min pizza (Stinas pizza!).
Därefter skapade vi kaos på Ica Junsele. Torra gamla tanter med dåligt tålamod borde inte få handla på sådana trevliga dagar som då gamla gymnasie-gäng samlas och försöker komma överens om sina inköp. Det gick ungefär lika bra att enas som vanligt, dvs. nästan inte alls, men endå.
Som tur var fick vi ju sedan krypa ner i en varm tunna och bli sådär nostalgiska som bara vi kan. Minnen går ju inte att debatera alltför långt, det är ju liksom bara som det var. Men nu vet jag iaf att jag måste öva på min självinsikt.

Fredrik jagade upp oss sjusovande brudar starx före halv tolv på nyåraftonen. Därefter fixades och trixades det med dukning, mat och urstyrsel. Och om jag får säga det själv måste jag ge oss alla en solklar femma på ALLT! Vilken festlokal! Och ännu vackrare blev den när den fylldes av åtta puddingar i korta klänningar och sexton stiliga männ/karlar i kostym. 

Middagen kom att bestå av;

Toast skagen
Ädelost och soltorkadtomatfyllda kycklingfiléer med ungsrostade rotsaker
Fruktsallad och glass toppat med kolasås

Det var inte bara maten som överaskade under middagen utan även några andra saker. Här kommer ett axplock;

Det faktum att Niemi endast har ett födelsemärke.
Att Linn har problem att skilja på en häst och en åsna.
Stinas förmåga att få oss alla att brista ut i allsång.
Att My äger ett par Lars-Krister trosor (eller Lasse-Stefans, Sven-ingvars, Karl-Orvars... Same shit...)
Att Simon var en sådan "stress-Pelle".
Att Johanna aldrig kan vara nöjd med något
Och att Lina tycker att en frisyr som ser ut som en toaborste är klädsam.

...och att Jon var som en kupévärmare visste vi redan. För att han "gör inte så mycket väsen av sig men sprider gott om värme".
Sen kan ju jag tillägga att jag är glad för att jag inte är någon "blåögd flicka".

Den efterföljande TP-matchen tänker jag inte ens kommentera. Spindlar tillhör tydligen gruppen spindeldjur. Jag ser inte logiken!

Kvällen artade sig i likhet med tidigare tillställnigar, fullfart på dansgolvet, diverse akobatiska övningar, skitsnack, heta diskussioner, kampsånger, kramar och allmän glädje.
Efter att jag tillsist ha fått mig en titt på stormogulen kunde jag krypa i säng vid halv sju på morgonen för att två timmar senare studsa upp och att tillsammans med de andra brudarna bege mig tillbaka upp till toppstugan för att toka golv och diska plåtar. Och blev det inte snyggt så säg?

Resten av dagen har flytit på i bästa tänkbara fart. Lågfart. Prat om allt och inget, tre kannor kaffe och tillslut förmådde vi oss att städa upp, packa in i bilarna och rulla iväg åt varsitt håll.

Och nu sitter jag alltså här i min ensamhet med den där så välbekanta känslan av vemod och saknad. Världen är stor och vi alla lever nu våra egna spännande liv. Det är precis som det ska vara, men jag glädjer mig enormt åt att vi alltid kan hitta tillbaka till varanda. Det är helt enket Unikt.

Tack för en underbar nyårs-helg!

Men en sådanhär böjan kan 2010 inte bli annat än fantastiskt! 

Checka in bilder hos Loonin